ParLoppet igår gick sådär...

Eller egentligen borde jag väl vara rätt nöjd, jag sprang 5 km på 24,40. Det är lite snabbare än 12km/h.
Som sagt, tiden var väl egentligen helt ok då jag faktiskt var tvungen att GÅ upp för en av backarna då orken fullkomligt tog slut. Men! Det är där problemet kommer in... jag har INGEN ork, uppförsbackar känns oövervinnerliga och varje steg jag springer är svinjobbigt!

Jag höll på att dö av dålig kondition på en ynka 5km runda!
Dessutom (som jag har glömt att skriva) så tog jag en 12km runda runt Brunnsviken i lördags, och döm om min förvåning när jag inte orkade springa hela varvet som jag gjort hur många gånger som helst tidigare!!
I 8 km kämpade jag med helt kass andning och stumma ben, trots att jag bara joggade sakta! Efter de 8 km var jag tvungen att ge upp och fick istället gå och småjogga om vartannat. Jag hade 0% energi och trodde på riktigt att jag skulle tappa andan :(

Nu var det ju så att jag var på hälsokontroll i måndags och då påpekade sköterskan att mina blodvärden var lite väl låga... Första tanken var ju såklart "NEJ! Jag vill inte vara sjuk!"
Men efter lite efterforskning så har jag nu fått fram att långdistanslöpare, och särskilt kvinnor, lätt "slår sönder" de röda blodkropparna när man löper mycket.

Jag hittade en väldigt intressant artikel på marathon.se om en tjej som haft just det  här problemet. Från att ha kunnat toppa tiden på milen och springa marathon, men så plötsligt orkade hon knappt med att springa 5 km!
Det är precis den känslan jag har! Jag sprang hem från jobbet en dag... Ynka 3 km och det kändes som att jag skulle dö av andnöd!

Först och främst ska jag till läkaren på måndag och få svar på testerna, men troligtvis är detta just detta som hänt med min kropp. Så i med lite järn och grejer så kommer jag förhoppningsvis känna mig i form igen...


Här är länken: http://www.marathon.se/news/article.cfm?ThemeId=358