Stockholm Marathons 42195 m (4,2 mil) är nu avklarade, och det med bravur! :)
Jag är så sjuk nöjd med mig själv samtidigt som jag är glad att det är över, haha!

Jag kom in på tiden 4 timmar 15 minuter och 52 sekunder. Fattar ni hur länge jag varit ute och sprungit?? (En halv arbetsdag? En flygresa till Spanien? En bilresa till Göteborg?)

Det var ingen dans på rosor men inte heller oövervinnerligt :)

Det första varvet på 17 km avklarades utan problem. Kroppen kändes lätt, jag sprang i ett skönt tempo och alla hejjande människor runt banan gjorde att det kändes kul.
Sen kom vi ut och sprang 17 km-27 km på Gärdet vilket var göööörtråkigt då det var väldigt glest med folk och inget att titta på. Det enda man hörde var smattrandet av springande fötter. Mitt på Gärdet passerade vi "halvvägs" och man kunde börja räkna nedåt.
Vid 27 km kom vi fram på Djurgården vid Gröna Lund. Då började det kännas lite roligare igen men kroppen började få slut på energi.
27 km-34 km gick på Strandvägen-Gamla Stan-Södermälarstrand. Södermälarstrand kändes låååång men jag lovade mig själv att när jag kommer fram till Västerbron så får jag gå uppför den. Det gjorde att jag sprang på och bara ville komma fram så jag skulle få gå en liten bit.
34km-35km över Västerbron blev det småjogg och promenad om vart annat. Inte så farligt mördande som man hört men det var väl för att jag tillät mig att gå uppför.
35km-39km, från Norrmälarstrand till Odenplan, fick Darling problem med ordentlig kramp i vaden som vägrade släppa. Men då hjälps vi såklart åt och vi gick/joggade om vartannat. Mina ben kändes tunga och stenhårda men i övrigt kände jag mig rätt okej. Flåset var inga problem och tack vare att jag fick promenera/jogga om vartannat så kände jag mig oförskämt pigg!
39km-40km gick i våra hemkvarter. När jag kom till Odenplan blev jag nästan gråtfärdig och tänkte att jävlar, det här kommer ju gå vägen!! Våra vänner satt vid Storstad och lustiga som dom är så hade dom laddat med Champagne som sprutades på oss när vi sprang förbi.
40km-42km. Nu var det bara Karlavägen-Sturegatan sen in på Stadion! Darling som fortfarande inte fått krampen i vaderna att släppa kämpade tappert på. Men då vi sagt att från Karlavägen och in i mål får man köra sitt eget rejs så skildes vi åt. Jag hade otroligt mycket glädje i kroppen och nu ville jag bara öka in i mål!
Visst, löpstilen var väl inte vad den borde, men små, korta steg och följsamma armrörelser gjorde att det kändes bekvämt trots allt.
42,195. Inne på Stadion! Sista spurten gick ett varv inne på Stockholms Stadio inför ivrigt påhejande folk på läktaren! Då jag konstigt nog var fylld av energi så tog jag i och skulle spurta snabbt in i mål, men DÅ sög vaderna ihop sig, AJ! haha! Men som tur var klarade jag mig undan kramp och kunde småspurta in över mållinjen!

JAG KLARADE DET!!!!!!!!

Vid målgången blev jag mött av Vendela, Andreas & PARIS! Gulliga som dom var hade dom tagit sig dit med Paris i släptåg. Och även där blev jag drängt av alkoholhaltiga bubblor!
Lite mer hejarklack dök oxå upp i form av Yvonne m. familj samt A-L´s man Stephen!