Dagens löptur blev som planerat, 3 mil och det längsta jag kommer springa innan det är dags för Stockholm Marathons 4,2 mil.

Det jobbigaste är nästan i början... den långa sträckan upp till en mil som mest känns som en onödighet och då man har tid att hitta flåset.

Den andra milen är faktiskt den lättaste. Då har man kommit in ett "flow", har inte hunnit bli trött och kroppen känns helt okej :)

På mil nr 3 är det kroppen som börjar göra sig påmind. Man börjar få lite ont i vristerna, känna av något knä lite då och då, och benen känns tunga. Flåset och konditionen är fortfarande helt ok men det är just kroppen som spjärnar emot.
Men då är det bara positivt tänk som gäller! :) Att för varje mil som går desto uthålligare blir jag till nästa långpass! =D

Vi sprang 3 mil. 3 varv runt Djurgården. Tristess så det heter duga att springa samma varv, men ändå skönt för då vet man hur långt det är kvar och vad man har att vänta sig.

Och tiden? 2 timmar och 40 minuter. Mycket bra måste jag säga! Vi ligger fortfarande på ca 50 minuter/mil.