Tack alla gulliga för er respons på mitt tidigare inlägg gällande mitt löparknä!

Jag kan onekligen säga att det är lite deppigt just nu. Jag som är (var?) sjukt laddad och älskade mina löprundor, långa som korta!
Det har på riktigt känts roligt att ge sig ut och springa, dels för att det är vår, dels för att jag har maran med mina vänner inbokat och dels för att jag känt att det gett resultat och det har varit LÄTT att springa! Ja, löparkurvan har helt enkelt varit i topp! (Det är absolut inte alltid det känns så vill jag lova, alla löpare vet att det finns perioder då det bara känns tungt och tråkigt att springa. Precis som allt annat man tar sig för.)

Men som sagt, träna kan jag ju göra ändå, så det är inte jättesynd om mig.
Bara det att jag blir så jäääääävla frustrerad när det inte blir som jag tänkt!

Ska (skulle?) springa loppet "Kungsholmen runt" om 2 veckor och det hade varit bra pepplopp inför maran. Men nu får jag se hur det känns. Och även om knät INTE känns så kanske det är dumt att pressa sig bara 2 veckor efter "skadan".
Äsch, ingen ide att planera, får ta det som det blir :)

Imorgon är det PT dags igen och jag har längtat sen i måndags!!!
Det blir 2 pass den kommande veckan, måndag och onsdag, yeeeey!!!
Har myror i byxorna idag och skulle gärna gå och köra bodypump i eftermiddag! Men kroppen behöver nog vila inför morgondagen. Hade varit perfekt med en löprunda..... (haha, förstår ni vad jag plågar mig själv med detta tänk)

Ha en fin söndag!!!