Ojojajaj... Stackars lilla mig.
Kände mig som "Paris hos veterinären" idag när jag besökte Sophiahemmet för att ta bort fettknölen som slagit fäste i mitt huvud.

Man sitter där och väntar in doktorn (veterinären) och vet inte riktigt vad som kommer att hända och om det kommer göra ont. Antagligen kommer det både vara obehagligt samt smärta så den där känslan av "nja, här trivs jag inte riktigt" är väl inte helt felaktig.

Skillnaden mellan mig och Paris är dock att jag trots allt slappnar av när doktorn kommer och börjar arbeta.
Man är ju där av en anledning och den enda som kan lösa problemet är ju doktorn (veterinären). Paris däremot, hon vägrar att ens ta emot en godis när hon är klar, och hon är gärna lite småsur hela vägen hem. Hon kan inte alls förstå poängen med veterinärer (doktorer) och att de vill henne väl.

Jag fick iallafall min lilla fettknöl borttagen och det känns bra! Även fast jag har ont i huvudet av stygnen och är blodig i håret haha.