Ja, sen var det tvättstugeinsidenten som jag ska berätta fortsättningen på...

Tvätten fastnade i fredags.
I måndags kom en kille och fick ur det.
I onsdags (igår) ringer en, ursäkta språket, kärring från vår bostadsrättsförening och insinuerar att det var mitt fel att maskinen gått sönder!

Hon: Nu vill jag höra vad som hände och hur det här kunde hända.
*Jag berättar hela historien*
Hon: Det är ju inte speciellt bra att tvätta dun i maskinen... Det är den inte till för.
Jag: Ehh, nähä? Det står ingenstans att man inte får tvätta dun. Och dessutom körde jag två maskiner i den andra och det var ju inga problem (nu började jag ruttna lite...) och jag la lite i varje maskin för att det inte skulle bli för mycket i varje.
Hon: Det här kommer ju bli en kostnad på ca 40 000:- för en ny maskin... så vi får väl se hur vi går vidare med det här.
Jag: Jaha. Då kan jag ju samtidigt ta och påpeka att jag ringde vaktmästaren direkt, men min tvätt fick ändå ligga och ruttna över helgen. Det är oxå dyra grejer och inte kul att köpa nytt för att det var fel på maskinen och ingen tog ut den förens efter helgen (ja, jag var tvungen att vara dryg tillbaka)
Hon: Ja, det får du ju lösa med DITT försäkringsbolag för det här kommer inte bli billigt med en ny maskin...

Summa sumarum så vill hon få det till mitt fel.
MUPP.