Linus skiner upp mer o mer ju kallare det blir (det är ju ändå hans leverbröd), samma med Paris som blir helt exalterad när hon kommer ut och märker att det är snö! Galet! Hon hoppar och studsar samtidigt som hon plogar sig fram med nosen i backen,haha, rätt kul att se på :D

Nu är det söndagsmorgon och eftersom vi hade en mysig hemmakväll igår så är jag pigg och fräsh idag! Tänkte gå och träna men tydligen så är det inga andra som gör det på söndagar så det fanns bara något enstaka trågit pass att välja på. Trisst!

Jaja, iaf ska vi iväg på Gröna Lunds Julmarknad ikväll, det är något VIP-arrangemang som anordnats. Jag, Darling och Isabelle ska gå dit och känna lite julstämning, dricka glögg och åka karusell :)
http://www.gronalund.com/

Efter att inte ha tänkt ha något firande alls (27 år en måndag...), förutom förstås uppvaktning av Darling, så ändrade jag mig och vi bjöd in till en spontan liten fest. Hallå, vill folk komma och jag får duka upp en smarrig buffé hemma så varför inte?!

Linus hade hållit på hela eftermiddagen (nåja) och lagat köttfärssås, köpt tårta, spagetti, sallad, vin och baguetter så det var bara för mig att duka upp allt, ja jag gillar att göra fint :)

Klockan 19 kom gästerna, nästan alla på minuten exakt i tid, haha. Vi åt middag och spelade Buzz och hade det riktigt trevligt :)

Vad jag fick i present? En underbar Karen Millen kappa, ett spanskt lexikon, skinnhandskar, en härligt doftande handlotion, ett snyggt fat med ljus och så blommor....

"Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag, nej det är ingen vanlig dag för det är Sofies födelsedag hurra hurra hurra!!!"

Imorse ringde min väckarklocka UTAN att någon (min MAN, typ...) hade sjungit för mig. Tänkte att han kanske hade ställt sin klocka fel och att den snart skulle börja plinga... ja, så jag låg kvar, väntade o väntade... 
Men när det hade gått 15 minuter insåg jag att det inte var någon som tänkte väcka mig med blommor och tända ljus, inget "ja må hon leva", inget tisslande i köket och inga presenter.
Så ja, tillslut insåg jag att det inte var annat att göra än att kliva upp som vilken trött måndagsmorgon som helst.

Efter några minuter i badrummet knackar det på min dörr... "FÖRLÅÅÅÅÅÅÅT älskling, jag försov mig..........."
Hahaha, så sött och okej, han var förlåten!

Ikväll blir det middag hemma med lite vänner, blir inte så mycket galnare än så en 27-års måndag....

Får man inte vara lycklig och nöjd med att man är just nöjd..? Ska man inte vara glad och stolt över vad man har?

Jag tycker att jag bara omger mig av goa, underbara människor som inte är missunnsamma eller bittra på något sätt. Mina vänner och familj skulle aldrig göra mig illa med flit! Alla är vi olika men respekterar varandra ändå!

Ibland har jag funderat på vad som menas med personer som "suger musten ur en", som bara "tar energi men inte ger något tillbaka", och "inte kan glädjas med andra", jag är nog så otroligt lyckligt lottad att jag inte haft sånna personer i min närhet.

Tror det är därför jag blir så ledsen och arg när en annan sida visas hos folk. En sida där bitterhet, elaka ord och eventuellt oxå... hämd(?) brutalt slås i mitt ansikte... Är det ett försök att sätta mig på plats? Att visa att jag minsann inte ska tro att jag är något? Varför...?

Jag säger inte att allt jag gör ÄR rätt, men det KÄNNS rätt för mig här och nu.
Jag har alltid sagt att "jag ångrar hellre saker som jag har gjort, än att i efterhand ångra saker som jag inte har gjort..." Det är så jag alltid valt att leva mitt liv och det är jag glad över, det är så jag vill ha det.

Vissa säger att det handlar om ren avundsjuka, själv vet jag inte... Jag tror inte det.
Men vem är du att säga vad som är rätt och fel.................