Idag ska jag ärligt talat säga att allt känns lite trisst.

Jag är oftast väldigt positiv, känner mig glad och att jag är nöjd med mig själv och allt runt omkring. Det mesta känns faktiskt väldigt enkelt i mitt liv kan jag säga... ehhh... :) men det är såklart så jag vill ha det.

Därför blir kanske "fallen" värre när det går ner, och man får känna att man lever. Ibland tror jag att folk gör det med flit, för att få ner andra på backen när man är FÖR lycklig det går FÖR spikrakt uppåt. Men det är kanske bara inbillning.....?

Vill väl inte säga för mycket... men just nu känner jag mig lite rädd för förändringar (som förhoppningsvis blir något positivt), lite orättvist behandlad och lite saknad (innan jag ens behövt börjat sakna...)
Väldigt deppigt mao.

MEN! Trots skit och nedstämdhet, så inser jag att jag är otroligt lyckligt lottad... Jag har tur som har världens bästa vänner, man och familj!

Tack söta Nadika för uppmuntarn som kom med bud till jobbet idag!
Hur gulligt är inte det??? Fina gester som betyder så mycket!




Dessutom måste jag tillägga... min situation är väl ingenting mot hur befolkningen på Tahiti känner sig, hur familjen som fick sin 13-åriga son överkörd av tåget imorse mår... eller varför inte för all del Elin Woods...??